top of page

Regnbågens sång

Förra lördagen var det alltså premiär för filmen “Regnbågens sång” regisserad av Nasrin Pakkho. Det är en typ av dokumentär film på ca 60 min som berättar om 5 äldre HBTQ personers upplevelse av att leva i Sverige under en tid då homosexualitet ansågs som fruktansvärt skamligt och tabubelagt. Det var en oerhört speciell känsla att sitta där i salongen och höra sin egen röst ackompanjera dessa människors livsöden och känslor, och samtidigt en enorm glädje och stolthet över att kunna bidra med något i denna viktiga fråga. Jag blev väldigt berörd av filmen som fick mig att både skratta och gråta! Här kan man se ett inslag om filmen:

och här är ett utdrag från GP 24 januari 2014

KRÖNIKAN : Maria Domellöf Wik (031-62 41 48 maria.domellof@gp.se)

“I drygt tio dagar erbjuds festival publiken närmare 500 filmer från 84 länder. Här ges möjlighet att upptäcka nya världar: både inre och yttre. Som i den animerade japanska filmpärlan, Patema upp och ner, där perspektivet stundtals är hisnande tills du vacklar ut ur salongen. Självbilder och identitets skapande är ett annat märkbart tema. Nasrin Pakkho, skådespelerska och dokumentärfilmare från Iran bosatt i Göteborg, tillhör de mest engagerade personer jag träffat. Nu har hon en längre tid ägnat sig åt rent pionjärarbete: sökt upp och intervjuat HBTQ-seniorer i 70-årsåldern och uppåt. Arbetet sammanfattas i filmen Regnbågens sång med premiär på Folkteatern imorgon. En unik skildring av HBTQ-rörelsens framväxt och ett stycke dold svensk historia. En prequel till Jonas Gardells känsloladdade tv-serie Torka aldrig tårar utan handskar. I Regnbågens sång beskriver fem seniorer intima, starkt personliga upplevelser i en tid då homosexualitet nyss slutat betraktas som olagligt, men ännu klassades som psykisk sjukdom. Kopplingen är stark till festivalens poetiska öppningsfilm på Draken, Nånting måste gå sönder. Även den kretsar kring sexualitet och identitet, medan vi kommer unge transpersonen Sebastian nära….”

För dom som missat filmen kommer det en chans till på fredag då den visas gratis på biografen Draken, det hålls även föredrag samt bjuds på underhållning av mig och pianisten Lowe Pettersson! Det enda som behövs är anmälan. Se denna länk:

 
 

Så var vi hemma igen i Göteborg och jag kan inte riktigt förstå att det hela är över…att det jag förberett mig för både fysiskt och mentalt nu faktiskt har hänt och är en del av mina erfarenheter. Jag behöver nog några dagar till för att smälta och bearbeta det hela, men den största känslan just nu är faktiskt glädje och stolthet. Det var en mycket positiv upplevelse att få vara med om detta och alla runtomkring bidrog till att stämningen och arbetsglädjen hölls uppe, även när det började närma sig premiär. Jag är nöjd med min egen insats, fastän det såklart fanns saker som jag ville utveckla och förbättra även på sista föreställningen…

Jag kommer sakna alla fina kollegor och även Malmö Opera, det har varit ett nöje! TACK!

Nu på lördag ska jag på filmpremiär, jag medverkar som sångerska i en film av Nasrin Pakkho “Regnbågens sång” och den har sin premiär på Göteborgs internationella filmfestival. Väldigt spännande då jag själv inte sett slutresultatet 🙂 Den handlar om äldre HBTQ personer i Sverige och det känns väldigt bra att få vara med om att lyfta fram deras situation i dagens samhälle.  Jag sjunger en gammal italiensk sång “Caro mio ben” men med en ny engelsk text som handlar om att följa sin egen vilja och tro på det som är riktigt för en själv, även om det inte alltid varit så lätt. Filmen visas den 25 jan kl. 17.30 på Folkteatern i Göteborg.


En sista guldbrynsbild!

En sista guldbrynsbild!



Så hör kände vi oss båda två i bilen på väg bort från Malmö....

Så här kände vi oss båda två i bilen på väg bort från Malmö….


 
 

Det går fort när man har roligt! Nu är vi mer än halvvägs i spelperioden och på söndag spelar vi vår sista föreställning. Det har gått bra hittills och varit nästan slutsålt varje gång, vilket verkligen ger en go känsla när man står på scen. Det har kommit några fler recensioner och det är lite extra kul när det står något positivt om min insats 😉 I vilket fall så är det härligt att det har gått så bra för alla och att vi tillsammans faktiskt skapar magi!

Jag kämpar på som mamma och jag kan inte säga annat än att min son är en alldeles underbar liten människa som fyller mig med energi och glädje (även om han håller mig vaken på nätterna titt som tätt) Jag är så lycklig att jag tog beslutet att skaffa barn även fast jag har en väldigt osäker arbetssituation som frilansande sångerska. Han ger mig så mycket och framförallt upplever jag en trygghet som inte funnits där tidigare, saker och ting hamnar i ett annat perspektiv och när han tittar på mig och ler så försvinner de flesta tankar på dagens prestation…

Bilder från rep och mellan föreställningar:


Första samsjungning med orkestern

Första samsjungning med orkestern




Sara, Johan och Henrik bakom scen

Sara, Johan och Henrik bakom scen



tusen och en natt

Halva orkestern bakifrån..



Samuel och Erik på besök i salongen

Samuel och Erik på besök i salongen



Mamma ser konstig ut...

Mamma ser konstig ut…



Älskade unge!

Älskade unge!


 
 
bottom of page