Så var vi hemma igen i Göteborg och jag kan inte riktigt förstå att det hela är över…att det jag förberett mig för både fysiskt och mentalt nu faktiskt har hänt och är en del av mina erfarenheter. Jag behöver nog några dagar till för att smälta och bearbeta det hela, men den största känslan just nu är faktiskt glädje och stolthet. Det var en mycket positiv upplevelse att få vara med om detta och alla runtomkring bidrog till att stämningen och arbetsglädjen hölls uppe, även när det började närma sig premiär. Jag är nöjd med min egen insats, fastän det såklart fanns saker som jag ville utveckla och förbättra även på sista föreställningen…
Jag kommer sakna alla fina kollegor och även Malmö Opera, det har varit ett nöje! TACK!
Nu på lördag ska jag på filmpremiär, jag medverkar som sångerska i en film av Nasrin Pakkho “Regnbågens sång” och den har sin premiär på Göteborgs internationella filmfestival. Väldigt spännande då jag själv inte sett slutresultatet 🙂 Den handlar om äldre HBTQ personer i Sverige och det känns väldigt bra att få vara med om att lyfta fram deras situation i dagens samhälle. Jag sjunger en gammal italiensk sång “Caro mio ben” men med en ny engelsk text som handlar om att följa sin egen vilja och tro på det som är riktigt för en själv, även om det inte alltid varit så lätt. Filmen visas den 25 jan kl. 17.30 på Folkteatern i Göteborg.
En sista guldbrynsbild!
Så här kände vi oss båda två i bilen på väg bort från Malmö….
Σχόλια