I måndags drog Speldagsturnén igång tillsammans med Lowe och Pär och det har hittills gått bra och vi har kul tillsammans. Men igår upplevde jag något som fick mig att inse att jag får lov att jobba med något alldeles fantastiskt, nämligen människor och deras förmåga att känna. Under “Habaneran” så brukar jag skoja lite med publiken och framförallt när de äldre så passar jag på att ge dom en liten klapp eller kram då de oftast inte har möjlighet att ställa sig upp, igår så satte jag mig ner bredvid en äldre herre som gärna ville sjunga med och vi tog varandras händer och sjöng tillsammans, jag fick lov att se honom i ögonen och efter en liten stund kom en tår trillandes ner över hans kind. Det är väldigt svårt att beskriva hur det kändes att samtidigt som vi sjöng få torka bort hans tårar och se glädjen i hans ögon…i skrivande stund så blir jag själv tårögd. Det är värt allt slit, all övning och tid som jag har lagt ner på att utveckla min sång och artisteri. Det här vill jag inte glömma bort.
Förra veckan gästade vi PRO föreningen Lergöken och fick väldigt fin respons, se gärna vad de skrev på sin hemsida 🙂
Pär med en välförtjänt kaffekopp!
Lowe i fullfärd med att lägga noterna i ordning.
